Hittade lite fler gamla diker...
han blev vuxen tidigt
sa några
han är och förblir ett barn
sa andra
för han tar sin naivitet
med sig
vart han går
och i den tillåter han sig
tro på sig själv
och på andra
och kanske är det just därför
han nu kan få en chans
att växa upp och bli
den han aldrig
bett om att få bli
den de sa han var
eller borde vara
den vuxne man
som åren sade honom
att han blivit
kanske är det just därför
han nu kan få en chans
för han vågar tro på sig själv
och på andra
och han behöver inte
lura sig till att tro
att det är lätt
att bli och vara
bara vuxen
för det lilla barnets oro
bär han med sig
han kan känna oro
men han behöver inte vara rädd
för att bli
den där vuxne mannen
för han har förstått
att han behöver inte lämna
den lille pojken bakom sig
så om det blir tråkigt
kan han skratta och vara glad
obekymrat som ett barn
för nånstans är han
och förblir det barnet
i den vuxne mannen
för att han vågar
möta och älska
och behålla dem båda
[av john thomas juni 2001]
Familjen är samlad!!!
Jaha... nu är det ett par dagar när vi alla bor ihop i vår trånga trea på Färjestad...
Maia, Matilda och Albert Jag och Yvve... Tur att vi inte har hund oxå... (ingen pik till Ole bara en tanke...)
Matilda är ju stationerad nere i Göteborg med sin Erik och sina studier så det är med varmt hjärta hon blir mottagen av oss alla.... och trots att Albert inte ser henne alltför ofta så tar han emot med öppna famnen.... och total love...
Facebook håller på att ta över mitt liv....
Lätt hänt att fastna i facebook sas det... så jag undvek det i det längsta.. men nu är jag torsk... Söker tillfrisknande från det men men...
Vilka härliga foton...
Fredag 13 februari 2009
Hade Tom-Ole här på besök igår. Trevligt!
Töla om allt möjligt så som det blir när gamla vänner som träffas alltför sällan ändå träffs.
Och så fick jag några riktigt trevliga minnen från Ole som han tog med sin splitternya kamera.
Han hade fått den just igår. Han tyckte det var trevligt med ett barn som inte var less på att han sprang med kameran i ansiktet på dom hela tiden, som hans egna barn alltså. Ja, det är ju så, att barnen kan vi väl inte se oss trötta på. Eller fota oss less på. Ja å så pratade vi om vad det är i barnens ögon som fångar oss så. Det oförställda. Blicken utan försvar, tillgjordhet eller tvivel. Blick med total öppenhet och tillit. Ja, det är häftigt. Själv blev jag helt stel och totalt medveten om att Tom-Ole tog kort, men gjorde allt för att verka helt naturlig och avlappnad framför kameran. Gick hyfsat, släppte ju t.o.m. ut magen. Jo, jag jobbar forfarande med att acceptera mig för den jag är. Tror jag varit inne på det ämnet tidigare här på bloggen. Är väl ett jobb som jag får räkna med kvarstår tills det är dags att lämna in skylten och packa ihop. Men det är ju bra, för då behöver jag inte ha så himla bråttom. Fast visst vore det väl trevligt att bara vila i tanken att jag är den jag är och jag är ok.
Ja, lite bilder från en torsdagskväll hemma på Solskiftesgatan...
Nej, inget nytt inlägg än...
fredag 6 februari 2009
Det blir tydligen inget nytt inlägg än... kan väl bara skvallra om två pimpelturer och 6 abborrar... plus en massa missade napp.. får se över krokarna... oj, det är ju nästan på väg att bli ett inlägg här nu fastän jag sa att det inte skulle bli ett... hmmm.. hur ska jag göra, ska jag berätta om nåt mer eller ska jag bara avsluta rakt av
