Uti Naturens Famn
Uti Naturens Famn - Lördag 8 augusti 2009
Det började med lite mail, sms och telefonsamtal, som efter många om och men ledde till attt jag, Tony och Nolle kunde träffas, planera och komma iväg på en gemensam fiskeweekend. Vårt mål var en kombinerad tur till Sysslebäck och Gräsmark. I Sysslebäck skulle vi förhoppningsvis lura harren att ta våra beten och i Gräsmark var huvudmålet dess bäckar och bäcköringar.
Innan en sån resa hinner man (läs jag) packa och ompacka många gånger. Iallafall allt som gäller fisket. Stövlar, inlånade vadarbyxor. Spöna skulle vara välpackade för att inte brytas av på resan, det vore ju en katastrof. Och alla spinnare och småwobblers sen. De flesta inköpta på Tradera, med en del på Vidars eller Norrstrand. Och helgen innan avfärd var jag och Yvonne i Arvika och jag passade på att gå på Arvika Fiskecenter och Böjda Spön, två trevliga fiskeaffärer passande nog mittemot varandra på samma gata. Där fick det bli några trevliga lätta små spinnare,. Små, men dyra likväl.
Nåväl, färdigpackade och iväg till slut kom vi till Sysslebäck sent sent på fredagkväll efter kl.00 och angjorde Nollens familjs barack som stod uppställd på en camping längs Klarälvens strand. Kvällen blev inte lång innan vi fiskefeberfyllda tilll slut lyckades somna.
Och strax efter ljöd alarmet på min mobil. Sanningen att säga vaknade jag en kvart innan alarmet, det vill säga kl 05.15. Hmmm, snacka om att vara sugen. Frukost, matsäck och lite kokkaffe senare var vi på väg. Planen på att äntra älven hade givits upp redan tidigare på dagen då vi fått rapporter om mycket högt vattenstånd och en vilt forsande Klaräv som inte skulle inbjuda till något vadande eller harrfiske.
Vår alternativa plan var att gå till en sjö...
Här är sjön... - Vackert eller hur?
Sen skulle vi vandra längs en bäck som ledde till ett tjärn som i sin tur skulle innehålla Öring.
För att göra den historien lite kort så blev det mycket gående, på myrar, och väldigt lite fisk. Den förväntade bäcken var endast ett dike som gick över en lång sträcka av svårgådd myr.
Nolle på myren
Och öringtjärnen gav ingen utdelning denna soliga och vindstilla dag.
Så i stort sett, en jäkla massa gåing bara...
Men på tillbakavägen, som var lika lång, lika svår och svettig så stannade vi vid den större sjön och drog några abborrar och Tony fick också nån liten ettrig gädda. Iallafall lite plåster på såren.
Nolle i full stridsmundering
Tony - koncentrerad
Skall väl också tilläggas att vi alla tre trots allt var nöjda, tagna av den rena skönheten som bjöds oss däruppe i Sysslebäcksskogarna.
MEN.....
Vid tjärnen hade jag och Tony gått runt den och Nolle hade blivit kvar för att meta. När vi skulle lämna tjärnen kom ingen Nolle på ett tag. Vi ropade och ropade men efter ett tag kom han och berättade om sin stund vid flötet. och jag tror jag ska ta och kopiera hans egen text från hans mail... till fiskeaffären... där han köpt sitt meteset.
"Hej på er!
Mitt namn är Jan Eklind och är en tvåbarnsfar från Skoghall utanför Karlstad.
Häromdagen besökte jag Vidars fiskebutik inne i stan för att inhandla några nya drag inför en 3-dagars fisketur med ett par gamla fiskekompisar. Personalen föreslog att jag även skulle köpa ett metset (art.nr M895-01) för regnbåge vilket jag gjorde. Då jag i lördags fanns på plats vid den magiska öringtjärnen utanför sysslebäck, riggade jag iordning grejerna precis efter de medföljande instruktionerna, och agnade med mask. Precis innan jag kastar iväg så slänger jag en blick på knuten som sitter vid kroken. Den verkar lös och konstigt knuten men kroken sitter fast så jag tar för givet att tillverkarna vet bäst. Sedan slänger jag iväg den mest fantastiska kastmete-set jag någonsin provat. Flötet (bombardos) flög iväg som en raket och den förvann ner i vattnet någon tiondels sekund innan den visar sig igen. Precis när den dyker upp vid ytan, hoppar den största öring jag någonsin sett upp och hugger efter flötet. Jag börjar veva lite sakta och nästa sekund så har den huggit på maskkroken. Yippi, jag börjar sakta veva in och känner hur den sitter på kroken. Detta varar i ungefär 2 sekunder, sedan blir allt stilla. När jag vevat in tittar jag efter hur masken mår men upptäcker att inget finns kvar. Knuten till kroken hade gått upp och jag har precis förlorat min största fisk genom att lita på en tillverkare. Ifall jag gjort iordning mettafsen själv så hade iallafall knutarna varit iordning. Jag slutade fiska då mitt humör inte orkade fortsätta. Jag är inte alls arg på er eller någon annan, då det är mitt ansvar att se till att grejerna är iordning innan man kör igång.
Dock vill jag att ni skall känna till att detta skett så att inte fler drabbas av samma situation. Förövrigt vill jag tillägga att flötet var toppen.
Mvh
Jan Eklind"
Ja, vad säger ni... När han berättat denna historia så sa han sedan att han tänkte ge tjärnen en ny chans på kvällen. Vi hade nämligen upptäckt att man inte behövde gå två mil för att komma dit. På andra sidan sjön gick vägen ända fram. Så vi åkte hem, handlade och sedan var vi redo att ta tjärnen i besittning.
Det tog inte lång tid innan Nolle föreslog att vi skulle "låna" en liten båt som låg där vid strandkanten så det gjorde vi. Lite orilga, vi är ju ändå gubba över 40 så det är svårt att skylla på unfgdomligt oförstånd, eller hur?!
Kväll och ankomst till tjärnen.
Det tog inte heller lång tid innan vi insåg att tjärnen innehöll just det som Nollen pratat om. Stora Öringar! Som hoppade! Ja, ja för att inte dra ut på det hela. Det blev inga öringar, men ajaj vilken abborrkväll vi fick. Det bara ryckte i spöna hela kvällen. Fantastiskt. Totalt blev det över tjugo abborrar och en underbar kväll.
Och vi avslutade kvällen med att grilla de abborrar vi hade behållt. 
Gott, gott...
Vackert vackert
Jaha... det var dag ett det. Trötta och njda somnar vi in i Nolles stuga. Och dag två anländer. Jag orkar inte riktigt skriva så utförligt. Men. Otrolig natur, lite för mycket gåing, trötta ben åtminstone hos mig. Och ett dopp i ett tjärn . Som ni ser av bilderna så blir det bra resultat. Jag är iallafall nöjd... Jag rekommenderar Sony ericsson C702. 
Men men, nu tillbaks till våra bäcköringar. Vilken natur, vika fiskar, små, men fulla av kraft... och 14 öringar senare så var åtminstone jag nöjd.
Ni får helt enkelt se bilderna...
Var tvungen att ta med denna bild trots att jag ser ut som ett skrämt litet får. Här ser jag mitt spö, Shimano Beastmaster 5-20 gr och Min rulle Shimano Technium 3000...
En liten en- den fick gå tillbaks... nr 6 på listan och jag hade släppt alla så långt...
Dom här skulle bli mat...
Här fick jag två...
Nolle visar upp en av sina...
Tony vilar fötterna
Tack för den här turen grabbar...
Jaha vilket drag var mest framgångsrikt? För min del utan tvekan Black Bee...
är du med i nån fiskeklubb?
Nej... inte med i nån fiskeklubb...
Kanske vore en idé...
